mariaulvklos

Lite mat i min smak. Har ätit enligt lchf nu en månad ungefär och märker stora skillnader i mitt välmående. Min hud har blivit mycket bättre, mitt blodsocker är på en konstant nivå utan berg&dalbanor, jag är inte lika sugen på skräpmat men framför allt känner jag mig lugnare i min inställning till mat. Detta är ingen diet eller quickfix. Jag kan äta för att jag är hungrig och blir snabbt mätt av energität mat. Slippa att med skuldkänslor kämpa mot ett sug efter socker, att vilja lyssna på kroppen men av världens strama ideal tvinga sig själv att motstå. 

Min lösning i ett fucked-up samhälle. Det värsta är att för att slippa en massa diskussioner kring mitt val av mat, säger jag att jag är glutenintolerant. Min energi tänker jag inte lägga på att förklara hur varför och för vem jag väljer att äta det jag vill.

Oh just det alla ni skitsmala som skrattar och säger "ärsh chilla, ät vad du vill, jag tror inte på dieter. Jag äter chips varje dag." Snälla spara dessa kommentarer till någon som bryr sig. Fastna inte i "cool girl" träsket o käka pizza framför killkompisar sen svälta er när ingen ser. Ingen tjänar på era dubbelbestraffande kommentarer som är menade som pepptalk, men grundar sig i ignorans och förminskning. Dock är det framför allt killkompisarnas fel. Ni som älskar bruden som käkar vad som helst och ändå har en skitsnygg kropp. Däremot skrattar åt hon stela bruden som alltid käkar sallad men ändå ser sådär plufsig ut. Ni borde ta en funderare o tänka på vad era värderingar och er humor grundar sig i. 

Fuck fettförakt, fuck coolgirl-syndromet och fuck dieter. Eller vi kan säga såhär: låt mig göra vad jag vill med min kropp och min hälsa.